Vi har haft en lång och lat sommar, men nu är det dags att börja skriva igen! Jag ser att jag har fått en hel del träffar i dag och misstänker starkt att orsaken är att Hundtränaren 2009, ett bokprojekt som jag medverkar i, har lanserats. Jag har jämte ett flertal andra, mestadels betydligt mer namnkunniga, författare skrivit ett månadskapitel i boken/kalendern. Min text handlar om förstärkare, och jag har tidigare diskuterat några av tankarna i blogginläggen Beteenden och stimuli som konsekvenser samt Om sociala belöningar.
Så mycket träning har det inte blivit under sommaren, men nu börjar vi så smått komma igång igen. För några veckor sedan var vi på tredje träffen på klickertränarutbildningen, med tema stimuluskontroll. Och lite koll på signalerna börjar faktiskt unge herrn att få. Åtminstone ”sitt” och ”ligg” vågar jag nog påstå är hyfsat pålitliga beteenden, i de flesta situationer. Och apportering à la lydnadsklass I är i det närmaste tävlingsklart.
Gamlingen Kasper hänger fortfarande med, men det är nätt och jämnt så det blir kanske inte så länge till. Jag är tveksam till om han hör något överhuvudtaget, och det är uppenbarligen så att han ser rätt illa också. Han rör sig långsamt och styltigt, men leker fortfarande med Viktor ibland (om än rätt motvilligt), och tycker om att skutta omkring om han får springa fritt.
Några badbilder från Ångermanälven får avsluta detta höstens första inlägg: