Etikett: pälsvård

Publicerat

Lata sommardagar

Vi avnjuter loja, lata dagar i sommarvärmen. Viktor är lurvig igen, och endera dagen ska jag ta itu med det.

Dagsprogrammet är ungefär detsamma varje dag. Viktor börjar dagen med morgonrastning tillsammans med husse när han hämtar tidningen. När förmiddagsrutinerna är avklarade någon gång mitt på dagen (en tidpunkt som mycket väl kan vara det som de flesta skulle kalla eftermiddag) går vi en promenad med barnvagnen i sakta mak. Varma dagar, som de flesta har varit nu på sistone, brukar den inte bli särskilt lång, men svalare dagar kan det bli en långpromenad, ibland med lite insprängd lydnadsträning. Senare på eftermiddagen eller kvällen brukar jag gå en promenad med bara Viktor.

I övrigt tillbringar han mycket tid ute på tomten. På grund av hans benägenhet att skälla på och jaga katter är han tyvärr tvungen att vara bunden – grannskapet är synnerligen kattätt och samtliga katter tycks anse att vår tomt ingår i deras revir. Så han sitter fast i en lina som sitter i en korkskruv i gräsmattan. Med jämna och ojämna mellanrum snor han in sig i buskarna (måste ju ha tillgång till skugga) och man får gå dit och trassla ut honom. Men han verkar gilla att vara ute, och faktiskt tycker jag att katterna har hållit sig mer och mer undan i takt med att han har varit ute längre stunder.

Egentligen skulle jag vilja hägna in en del av tomten. Inte på något rymningssäkert vis (för att ett staket ska vara borderterriersäkert bör det vara två meter högt och nedgrävt 50 cm), men så att Viktor kunde vara lös ute medan jag själv är ute och pysslar med annat, eller håller till i köket med dörren öppen mot altanen och trädgården. Nu får han bara vara det när jag ägnar mig specifikt åt honom med aktiv träning, och det är inte så ofta den här sommaren eftersom jag oftast har en annan liten aktiv person att hålla reda på. Men nu ska maken ha semester, så då kan det kanske bli lite mer. Om nu inte värmen gör att vi inte orkar.

Det där instängslingsprojektet får dock vänta. Vi har många andra mer prioriterade saker att fixa, såväl inomhus som i trädgården. Det första är operation barnsäkring inomhus, vilket också kommer att påverka hundlivet eftersom det innefattar uppsättning av grindar lite här och var.

Publicerat

Försvunna pälsbollar och andra vårtecken

Knappt två veckor tog den, nedplockningen. Nu har jag en smal, smärt och tämligen prydlig liten hund – det är bara lite finputsning som återstår innan trimningen kan betraktas som helt ”färdig”. Och som alltid när jag har lyckats med konststycket att trimma ner honom umgås jag med ambitionen att nu börja ”rulla” pälsen, det vill säga kontinuerligt plocka bort de täckhår som blir gamla så att hunden håller sig snygg (har pälsen i utställningskondition) under en längre period. Fast hittills har jag aldrig lyckats med det, så vi får väl se … Hur som helst så är det trevligt så länge det varar att promenera med en snygg och proper borderterrier vid sidan i stället för en knappt identifierbar pälsboll.

Den värsta kylan verkar ju också ha gett med sig nu, så han har inte så stort behov av en fullt utväxt päls (dessutom har det hunnit komma nya hår under den gamla, nu bortplockade pälsen, så han är inte fullständigt nedplockad till bara underullen). I stället kan fåglarna få nytta av den uttjänta pälsen när de nu börjar bygga och fodra sina bon. Efter trimsessionerna har jag oftast samlat ihop pälsen och slängt ut den genom fönstret just med den tanken. I går lade jag en stor pälsboll på den snötäckta altanen, och när jag tittade bara en kvart senare var den borta. Jag tror att någon bobyggare redan hade varit framme och snappat den.

På dagarna tär nu blidvädret eller åtminstone dagsmejan märkbart på det tjocka snötäcket. Trots att jag gillar när det är riktig vinter måste jag tillstå att jag nu börjar längta efter att snön ska försvinna. Det ger större möjligheter till variation av promenaderna, i synnerhet dem med barnvagn då jag nu får hålla mig till gator och plogade gångbanor, där alla andra också håller till. Jag hoppas även kunna göra mer bruk av bärselen (har hittills gått bara några kortare promenader med den, när det inte varit alltför kallt) som trygg plats för dottern under strövtågen med Viktor.

Publicerat

Kalla vindar och lurvig hund blir kal

Var börjar man när man börjar blogga efter en evighets icke-bloggande? Och hur? Jag vet inte, så jag bara börjar. Mitt i handlingen, liksom. Eller icke-handlingen kanske. För i dag är en alldeles vanlig dag i min nya, föräldralediga tillvaro, en det lilla livets tillvaro där jag ständigt förvånas över hur fantastiskt lite man kan hinna på en dag. Jag drar envist barnvagnen över den vindpinade Uppsalaslätten, och den iskalla vinden letar sig in under jackan. Jag betraktar min hund som, när vi kommer till en sträcka där han kan springa fritt, ruschar fram och tillbaka i hög hastighet.

Han ser faktiskt väldigt knasig ut för tillfället. Jag har väntat och väntat på att den bistra vinterkylan som rått ska ge med sig, så jag kan plocka av honom pälsen och göra honom lite vårfin. Och under tiden har pälsen växt, växt och växt ännu mer, så den lurviga uppenbarelse som virvlat omkring allt mindre liknat en borderterrier. Men nu har jag tröttnat på att vänta, så i förrgår startade projekt nedtrimning. Och eftersom jag numera gör så gott som allting i små portioner har jag efter två dagars arbete med nyporna mejslat fram nästan en hel topline under det där lurvet. Men där under, där bak och där fram är det fortfarande lika lurvigt, vilket gör att han ser ännu lustigare ut.

Jag förmodar att det är ett tecken på att mina ansträngningar börjar ge resultat när även hussen (vid morgonrastningen, som numera är hans avdelning medan jag och dottern ligger kvar i sängen och gonar oss) i går märkte att ”det var något”, även om han inte riktigt kunde sätta fingret på vad …