Återförening

I går hämtade jag hem hundarna, som varit hos mina föräldrar medan jag varit på en weekendresa till Rom, och några dagar till. (Vi hade tur med resan på mer än ett sätt: tre underbara dagar med sol och 22 grader varmt, som vi flög hem från i måndags med Sterling, som gick i konkurs i onsdags …) Det har varit tomt här hemma de dagar jag varit utan hundar, och även om det på ett sätt är skönt att slippa det ständiga ansvaret blir det liksom inte av, det där jag tänker att jag borde passa på att göra när jag för en gångs skull är hundfri.

För Viktors del var det första gången han var borta från mig mer än en enstaka natt. Men det har tydligen gått bra. Nu är han rätt så mycket på tårna, men det var han innan jag åkte också. Kasper är riktigt pigg med tanke på åldern (fjorton och ett halvt i dagarna) och sviktande hörsel och syn. Han står på en låg dos kortison och det verkar nu fungera bra, så förmodligen får han göra det resten av sin återstående levnad. Om det är lederna eller något annat som spökar vet jag egentligen inte. Det enda negativa jag märker med medicineringen är att han blir ännu mer hungrig och matfixerad än vad han redan är.

Vi har bara lite drygt en vecka kvar till sista kurstillfället på klickertränarutbildningen, så jag och Viktor behöver lägga oss i hårdträning på grundfärdigheter om vi ska lyckas bli godkända på ”slutexamen”. För det krävs bland annat flytnivå på minst 60% av grundfärdighetsvariationerna enligt Canis, vilket motsvarar 48 ”flytkryss”. Då vi har prickat av praktiska läxor vid varje kurstillfälle har vi redan samlat på oss 25 kryss, men det är ju ändå ett försvarligt antal som ska redovisas sista gången (plus att vi ska ha stimuluskontroll på en del beteenden och några kedjor i hamn). Egentligen spelar det ingen som helst roll om vi blir godkända eller inte, då jag inte har några ambitioner att gå vidare med Canis instruktörsutbildning. Men nu är jag en gång tävlingsmänniska, och när något presenteras som ett test som man kan passera eller prestera mer eller mindre väl på lockar det mig oundvikligen att försöka …