Jodå, vi har flyttat, åtminstone jag och hundarna (husse och barnen kommer om någon vecka). Men jag har fortfarande ett digert arbete kvar med att tömma lägenheten på alla saker som jag samlat på mig under åren, så det lär nog dröja ett bra tag innan vi kommit helt på plats och fått ordning på allting.
Hundarna tycks i alla fall trivas med våra nya, större utrymmen. Travar av flyttkartonger och kassar bekommer inte dem precis – särskilt Kasper tycker snarare det är spännande att gå på upptäcktsfärd bland dem. Viktor har upptäckt och utnyttjar flitigt husets goda möjligheter för en liten hund att hålla koll på omgivningen. Vi har två fönster som går ända ner till golvet, och vid dörren finns ett smalt fönster som han får perfekt koll genom om han placerar sig i trappan.
Så där sitter han långa stunder och spanar ut. Om det går förbi en katt (det finns i varje fall två katter som har för vana att smyga runt huset) eller ett rådjur (också vanligt förekommande) blir det ett förfärligt liv. De senaste dagarna har han dessutom börjat skälla som jag tycker utan orsak – det är snarare skuggor och speglingar i glaset än verkliga rörelser där ute han reagerar på (när det är mörkt ute). Bara ett av fönstren går att stänga igen med persienner, men jag tror minsann att vi får skaffa någon form av insynsskydd till de andra också, så att vi kan få lite lugn och ro …
Annars blir det fortfarande inte mycket till hundträning eller andra hundaktiviteter. Jag längtar intensivt efter våren – att isen, kylan och mörkret äntligen ska ge vika för ljuset och värmen. Jag tror aldrig att det ihållande mörkret har känts så tungt som just denna vinter.
