Inlägg

Publicerat

I väntans tider

Ett långt blogguppehåll har det blivit, men vi finns och det händer till och med att vi tränar när andan faller på. Dock har all form av målmedveten och systematisk träning lyst med sin frånvaro de senaste månaderna, och då finns det heller inte så mycket att skriva om. Den främsta anledningen är att jag håller på med ett bygge som tar en stor del av min energi och kraft. Jag bygger en liten människa, som nu är i stort sett färdig och beräknas ankomma inom någon månad.

Det ska bli spännande att se hur Viktor reagerar på bebisen när den kommer. Han har ingen direkt erfarenhet av så små barn, och nu är det dessutom en som kommer att finnas nära mig en stor del av dygnet. En helt ny situation för både honom och mig, särskilt som han är en tämligen närhetstörstande hund.

Publicerat

Tack Kasper

I dag har Kasper fått somna in. Ett långt hundliv (femton år, en månad och fem dagar) har nått sitt slut. Det är sorgligt och vemodigt, men ändå på ett sätt skönt att äntligen ha fattat beslutet och genomfört det. För nu mot slutet var det bara en tidsfråga.

Jag har gått och dragit på beslutet, som verkligen inte har varit lätt. För visst, han var stel, trött och döv, men ändå kunde jag inte, med säkerhet i varje fall, säga att han hade ont eller på annat sätt led. Han var mest bara gammal. Naturligtvis är det väldigt svårt att avgöra, men jag tror faktiskt att det rastlösa gåendet som han ofta ägnade sig åt var mer jobbigt för oss än för honom.

Allt eftersom har jag insett att med så här gamla hundar blir kanske kriteriet för när det är dags att avsluta livet lite annorlunda än det åtminstone har varit med mina tidigare hundar. När smärtan eller lidandet blir en del av vardagen, i den mån vi människor nu kan bedöma den saken, är det självklart vår skyldighet att låta hunden slippa det, men nu blev det mer en fråga om det motsatta: den relativa frånvaron av livsglädje och intresse för tillvaron runtomkring. Inte för att det i Kaspers fall saknades helt – han tyckte in i det sista om att strosa runt och nosa i gräset, och mat var alltid uppskattat.  Men relativt sett blev det färre och färre tillfällen med verklig livsglädje, mindre och mindre ork att faktiskt ta del av livet. Och någonstans går det en gräns. Nu bestämde jag mig för att det var här.

Det är märkligt tomt här hemma i kväll trots att Viktor oftast varit den hund som märkts mest – jag saknar till och med Kaspers enerverande tassande.  Men i känslorna ryms förutom den direkta sorgen över att han är borta också vemodet, sorgen över allt det där som egentligen är borta för länge sedan, minnena från yngre och vitalare dagar. Döden blir liksom det definitiva slutet på hela den tidsperiod då den som är död har levat, och allt som har hänt under den tiden – där många betydelsefulla förändringar inte alls sker över en natt utan mycket mer successivt – allt det kan på något vis innefattas i sorgen.

Publicerat

Täcket som blev doping

SKK:s dopingkommitté har fattat ett kontroversiellt beslut: att klassa hundtäcket Back on Track, som marknadsförs med påståenden om smärtlindrande egenskaper, som doping, och att man därför inte ska få tävla inom 14 dagar efter att hunden haft ett sådant täcke på sig. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, utan beslutet har ifrågasatts och diskuterats i mer eller mindre upprörda ordalag, i agilitykretsar och på olika bloggar, till exempel Åsas och Evas.

Jag tycker också att det är ett märkligt beslut. Visserligen finns det absolut skäl att vara tuff i bedömningen av åtgärder som på olika sätt kan dölja att en hund är skadad/har ont och därför inte ska starta på tävling, men för mig finns det en klar gräns mellan behandlingar som akupunktur och kiropraktik (som nämns som otillåtna metoder i det nationella dopingreglementet), som utförs i primärt smärtlindrande syfte, och åtgärder som främst används i skadeförebyggande syfte och för att öka hundens komfort och välbefinnande, även om de också kan ha en smärtlindrande funktion. Till de senare hör till exempel värme, massage (och förresten annan typ av beröring – vi kanske inte ska få kela med våra hundar längre för att det faktiskt kan ha en lindrande effekt på eventuella smärtor?), stretching och helt vanlig uppvärmning.

Jag har själv ett BoT-täcke som jag skaffat enbart på grund av dess goda värmeegenskaper, för att hålla hunden varm när den är i stillhet i kyla. Det man angriper är väl egentligen företagets marknadsföring, som jag i och för sig tycker är överdriven (i alltför hög utsträckning betonar de skadeläkande egenskaperna, med ett tämligen magert vetenskapligt underlag). Men konsekvenserna om man applicerar det här tänkesättet på alla skadeförebyggande åtgärder som även kan lindra redan uppkommen smärta blir fullkomligt absurda. Bara det att man värmer upp hunden ordentligt inför en aktivitet – något väl alla måste vara överens om att ansvarsfulla hundägare inte bara får utan också bör göra – kan nämligen ha den effekten (till exempel kan en lindrig hälta som syns före uppvärmning helt försvinna).

För att komma åt det verkliga problemet vore det enligt min mening bättre om man blev noggrannare med kontrollen av att hundar som startar på tävling/prov inte uppvisar rörelsestörningar eller andra tecken på smärta eller sjukdom. Detta regleras förstås inte i dopingreglementet utan i de vanliga tävlingsreglerna (och regeln som sådan finns redan där). Om det sedan visar sig att den tävlande har använt någon otillåten metod (enligt dopingreglementet: medikamentell, kirurgisk eller alternativmedicinsk behandling som häver smärta eller påverkar sjukdomsprocess) så bör regelbrottet rimligtvis bedömas hårdare, eftersom det avslöjar att hon eller han varit fullt medveten om hundens problem, men ändå startat hunden.

Publicerat

Fönsterspaning

Jodå, vi har flyttat, åtminstone jag och hundarna (husse och barnen kommer om någon vecka). Men jag har fortfarande ett digert arbete kvar med att tömma lägenheten på alla saker som jag samlat på mig under åren, så det lär nog dröja ett bra tag innan vi kommit helt på plats och fått ordning på allting.

Hundarna tycks i alla fall trivas med våra nya, större utrymmen. Travar av flyttkartonger och kassar bekommer inte dem precis – särskilt Kasper tycker snarare det är spännande att gå på upptäcktsfärd bland dem. Viktor har upptäckt och utnyttjar flitigt husets goda möjligheter för en liten hund att hålla koll på omgivningen. Vi har två fönster som går ända ner till golvet, och vid dörren finns ett smalt fönster som han får perfekt koll genom om han placerar sig i trappan.

Så där sitter han långa stunder och spanar ut. Om det går förbi en katt (det finns i varje fall två katter som har för vana att smyga runt huset) eller ett rådjur (också vanligt förekommande) blir det ett förfärligt liv. De senaste dagarna har han dessutom börjat skälla som jag tycker utan orsak – det är snarare skuggor och speglingar i glaset än verkliga rörelser där ute han reagerar på (när det är mörkt ute). Bara ett av fönstren går att stänga igen med persienner, men jag tror minsann att vi får skaffa någon form av insynsskydd till de andra också, så att vi kan få lite lugn och ro …

Annars blir det fortfarande inte mycket till hundträning eller andra hundaktiviteter. Jag längtar intensivt efter våren – att isen, kylan och mörkret äntligen ska ge vika för ljuset och värmen. Jag tror aldrig att det ihållande mörkret har känts så tungt som just denna vinter.

Publicerat

Väsksovare

Kasper har, med ålderns rätt, en del underliga idéer och vanor, några av dem ganska enerverande. En handlar om sovplatser. Med åren har han fått en förkärlek för att sova på upphöjda, trånga och gärna lite knöliga objekt. Väskor och kassar hör till favoriterna (att länsa dem på möjligtvis ätbara saker är en annan favorithobby).  I dessa tider av flyttbestyr har det tidvis blivit stående väskor lite här och där, och Kasper har passat på tillfället. Här till exempel:

Väsksovare

Publicerat

Ljuva ungdomsminnen

Jag fick en utmaning från Ida. Den lyder som följer:

– Gå in i mappen Mina bilder (eventuellt Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp).
– Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
– Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
– Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
– Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Jag blev tvungen att fuska lite, eftersom jag inte använder Mina bilder och dessutom vanligen lägger själva bilderna i undermappar till undermappar till undermappar. Men jag valde Years, mappen där jag lägger alla mina egna foton i kronologisk ordning. Den sjätte mappen där heter 1986 och innehåller, föga överraskande, några bilder från 1986 (givetvis inscannade avsevärt senare). Den sjätte bilden där är denna:

Stock i himmelsvatten

Bilden, som om någon inte ser det föreställer änden på en stock som sticker upp ur ett vatten där himlen speglar sig, är tagen den 12 september 1986. Jag och en kompis ägnade helgen åt att vandra Upplandsleden från Österbybruk till Gimo. Jag hade ingen hund då – min första hund, flatcoated retrievern Akke, hade dött bara någon månad tidigare.

Det här var på fredagskvällen. Vi stannade till vid en rastplats vid Stordammen och åt kvällsmat och fyllde på vatten ur en brunn som fanns där.

Kvällsmat längs Upplandsleden

Sedan fortsatte vi gå, följde den gamla flottningskanalen genom Upplandsskogen. Leden var spångad och ledde över raka diken som fyllde på kanalen. Men plötsligt var det ett dike som saknade spång, och det var alltför djupt och brett för att ta sig över utan att bli blöt om fötterna och betydligt mer. Vi hade ingen bra karta och det började bli mörkt, men vi lyckades leta oss ut till en närliggande landsväg, och där slog vi i nästan nattsvart mörker upp tältet bara några hundra meter in i skogen på andra sidan. Nästa dag letade vi upp stigen lite längre fram på leden och fortsatte vår vandring till Gimo.

Gimo Herrgård

Det var berättelsen om den sjätte bilden ur den sjätte mappen, och under berättelsens gång hittade några nya bilder in i mappen.

Nu ska jag enligt reglerna utmana sex stycken andra att göra samma sak, men även här fuskar jag eftersom det verkar som om de flesta redan har fått utmaningen. Men om det är någon som vill ha den får ni gärna ta den!

Publicerat

Viktor två år

I lördags fyllde Viktor två år. Vi hade lovat barnen kalas, och det blev det också framåt kvällen, när jag tog en paus i lägenhetsstöket inför försäljningen. De hade fått köpa varsin leksak, inslagna i fina paket, och lillhusse hade dessutom kompletterat med ett litet block post it-lappar i form av pilar.  Båda barnen fick varsitt sådant block (för 10 kr styck) av mig i julklapp, och det var lite oväntat en av de mest uppskattade julklapparna – man kan nämligen bygga roliga banor genom att sätta upp pilar lite överallt. Men jag visade också hur Viktor kunde frysa nosen på en post it-lapp, och jag antar att det var det som inspirerade till presenten.

Lillhusse var också den som uppmärksammade att Viktor hade namnsdag i förra veckan, så vi har haft flera bemärkelsedagar det senaste.

I övrigt blir det inte mycket hundaktiviteter alls just nu, då jag har så grymt mycket att göra inför lägenhetsförsäljning och så småningom flytt. Jag har ständigt dåligt samvete. Den senaste månaden har vi i första hand lagt träningstid på Viktors svåraste gren, den att vara lugn och hålla tyst. Jag kan inte påstå att framgångarna är särskilt påtagliga, även om det finns vissa ljuspunkter. Det är svår träning tycker jag, framför allt då den handlar så mycket om känslor, hos hund och förare. Att den sammanlagda tiden för aktivering och träning ligger i underkant underlättar inte.

Som många andra har jag under hösten läst Control Unleashed av Leslie McDevitt, och inspirerats av hennes övningar för att hantera och träna reaktiva och ”taggade” hundar.  Jag har också experimenterat en del med koppelgåendet – ett av de första symtomen när Viktor varvar upp sig (med McDevitts terminologi: kommer över sin tröskel, har för många av sina triggers närvarande) är att han stretar och drar i kopplet – och har en del tankar kring det som jag kanske utvecklar senare, när jag eventuellt sett att de fungerar i praktiken också.

Men tills vidare kommer det nog att fortsätta vara magert med skrivandet i den här bloggen, då det varken finns mycket att skriva om eller tid att göra det.

Publicerat

God jul

Nu ramlar julkorten in i både fysiska och virtuella brevlådor, och på kvällens bloggrunda läser jag om kokade skinkor och inslagna julklappar. Jag som inte ens fått iväg alla mina julhälsningar än! Julklapparna är inte heller färdiga på långa vägar – i morgon ska de inhandlas, hämtas, slås in och rimmas på. Å andra sidan ska vi fira julen i flera omgångar och på flera olika ställen, så det är inte helt essentiellt att allting är färdigt precis i morgon, eller ens på julafton.

Men ett julkort med det traditionella och obligatoriska hundmotivet är tillverkat och utlagt (respektive ivägskickat i mer fysisk form), så nu återstår liksom bara själva hälsandet. Att få båda hundarna att samtidigt sitta stilla och se bra ut var en inte helt enkel operation, så det fick bli ett litet montage:

Alla läsare av denna blogg – nära vänner såväl som flyktiga bekanta – tillönskas härmed en riktigt lugn och fridfull/glad och livad/ljus och högtidlig (välj det som passar) jul av oss!

Publicerat

Nya träningsmarker

Det där om ”lugna ner sig” var en from förhoppning som inte har infriats, och det är anledningen till att inläggen har lyst (?) med sin frånvaro och jag har hållit några av er på halster. Som den tidsoptimist jag är tror jag nu att det ska bli bättring så jag kan göra några uppdateringar under den stundande ledigheten.

Så, vad handlar det om för förändring? Som några av er gissat ska vi flytta, fast bara sisådär en kilometer. Vi har köpt hus – ett stort fint hus med en stor tomt i underbart läge. Med flytten följer för hundarnas del (om nu båda fortfarande är med när det blir dags), förutom större svängrum både inomhus och utomhus,  en husse på mer permanent basis, och en lillhusse och en lillmatte på halvtid. Bara trevliga förändringar!

Tomten kommer att räcka till för såväl trädgårdsodling som lek och hundträning. Och när nu barnen ska få en gungställning och en studsmatta är det väl inte för mycket begärt att jag får ställa upp några agilityhinder …?

Publicerat

Snö i massor

Tack alla för grattisar och snälla ord! Det blir inte mycket till hunderi just nu, då jag har helt galet mycket att göra på alla möjliga håll och kanter. Framåt jul kan det börja lugna ner sig, kanske. Jag och hundarna står i alla fall inför en spännande förändring, som jag dock väntar med att blogga om tills den är mer definitiv.

Riktigt vinterväder har vi fått, och det är så skönt (även om det i och för sig kan få sluta snöa nu). Det varar väl som vanligt bara några dagar, men jag är tacksam för varje timme med snö på marken i detta oändliga novembermörker. Viktor tycks också uppskatta snön, men då mer dess kvalitéer som medium för nosande och skuttande än dess ljusbringande egenskaper.